Skuruhjärtat klappar fortfarande…

En genuin Skurukarriär med bland annat tre SM-guld, 160 matcher A-landslaget, förbundskapten i fyra år för U-landslaget och idag en ”handbollspamp” som ledamot och första kvinna i det internationella handbollförbundets (IHF) styrelse. Så kan vi kortfattat sammanfatta 51-åriga Anna Rapps fantastiska karriär inom handbollen. Och hjärtat för Skuru, det klappar fortfarande!

Det finns onekligen mycket att skriva om Anna Rapp (Ljungdahl som ogift) och hennes karriär inom handbollen. Spelarkarriären i Skuru började som 9-åring 1981 och ungdomskarriären kröntes med ett JSM-guld 1991. 1989 gjorde hon elitseriedebut, men då som kantspelare och etta i försvaret. Det var först något år senare som dåvarande tränaren Göran Hjortman skolade om Anna till linjespelare och 3:a i försvaret. Det blev det stora genombrotten för Anna som så småningom genererade en landslagsplats och sammanlagt 160 landskamper och 307 mål i blågult. Som lagkapten i Skurus damlag togs föreningens första SM-guld 2001 (bilden ovan) och efter 351 matcher i Skuru och lagkapten under flera år samt 1132 mål avslutades elitspelarkarriären med föreningens tredje SM-guld 2005 inför ett fullsatt Globen.

– Fina Skuruminnen såklart, men mest minns jag alla människor i och runt om Skuru. Tränare, ledare, lagkamrater och alla eldsjälar. Många av mina närmaste kamrater är från Skurutiden. Vi är ett gäng som fortfarande ses med jämna mellanrum och åker på skidresor tillsammans varje år. I övrigt känns det varje gång jag kommer till Nacka Bollhall som att tiden stått stilla. Det är nästan så att jag förväntar mig att min plats i omklädningsrummet fortfarande är ledig, säger Anna med ett leende när vi lunchar tillsammans efter en fin golfrunda på Lidingö golfklubb.

Anna är ett riktigt bra föredöme för unga spelare i Skuru. Anna lyckades trots full satsning på sin spelarkarriär parallellt skaffa sig en civilingenjörsutbildning och kunde dessutom ta föräldraledigt två gånger. Hon var Skuru trogen under hela sin karriär som elitspelare, med undantag för ett år som proffs utomlands i spanska Ro’casa Remudas säsongen 2001–2002.

– Vi hade så bra sportsliga förutsättningar i Skuru med bra tränare och en bra sammanhållning, jag såg aldrig någon anledning att spela i någon annan svensk klubb, säger Anna som under sin karriär i Skuru även blev utsedd Årets spelare (1999) och har även förärats med Guldpipan (elitdomarnas årliga pris till spelare som är goda föredömen på handbollsplan).

Säsongen 2002–2003, efter proffsåret i Spanien, tog Anna föräldraledigt första gången då dottern Sofie föddes. Men det var inget som hindrade den fortsatta spelarkarriären.

– Jag fick väldigt bra stöd efter min första föräldraledighet. Klubben hade sett till att det fanns barnvakter på plats vid träningarna. Jag minns att jag och Katarina Chrifi (som också var stjärna i Skuru och landslaget på den tiden, skribentens anm) tränade stenhårt för att komma tillbaka i landslagsform efter våra respektive föräldraledigheter. På dagarna hade vi barnvagnarna med på Bosön där vi fystränade och på kvällarna lämnade vi över småtjejerna i goda händer i Bollhallen och tränade handboll med Skuru, berättar Anna.

– Vi kom båda tillbaka i god form och tog SM-guld 2004 och 2005 samt spelade EM i Ungern 2004, fortsätter Anna.

– Efter andra barnet (2005) valde jag dock att varva ned. Men jag gjorde någon match i SM-slutspelet 2007 men då var jag inte alls tränad för spel på den nivån.

I stället tog tränarkarriären fart på allvar. Anna har genomgått den högsta tränarutbildningen, MasterCoach.

– Jag fick äran att vara förbundskapten för U-landslaget under perioden 2005–2010 med kullarna 88/89 och 90/91 med kända namn som bland andra Bella Gulldén, Jamina Roberts och Skurubekantingen Natalie Hagman. Andra kända Skurunamn i dessa årgångar var bland annat tvillingarna Westberg, Johanna och Emelie.

Hur tycker du att landslagshandbollen har utvecklats sedan du avslutade din karriär?

– Grundtanken är nog densamma med bra försvars- och målvaktsspel och kontringar. Men det går väldigt mycket snabbare nu. Jag tycker det är mycket roligt att titta på våra damer när de spelar. Kul också att flera av de spelare jag hade i U-landslaget fortfarande är kvar i laget!

Berätta om din roll inom det internationella handbollförbundet?

– Jag sitter i styrelsen och är med och fattar beslut. Som Treasurer (kassör) har jag koll på siffrorna och skriver under alla våra avtal tillsammans med presidenten eller generalsekreteraren. Jag är med på de flesta mästerskap som IHF arrangerar, vi har alltid en ansvarig styrelserepresentant i varje arena under mästerskapen – så det blir mycket handboll och mycket resande. I år har jag varit på herr-VM i Sverige, U21-VM i Tyskland/Grekland och U19-VM i Kroatien. I november ska jag på Super Globe (klubblags-VM) i Saudiarabien och i december är det dam-VM i Sverige/Norge/Danmark.

Anna kan se tillbaka på en lång och bred karriär inom handbollen och den är förmodligen inte slut än på ett tag. Och att Skuruhjärtat klappar fortfarande råder det ingen tvekan om.

– Jag följer Skuru och hejar såklart på damlaget i handbollsligan. Jag tycker att tjejerna gör det oerhört bra utifrån Skurus förutsättningar där fokuset än idag ligger mycket på att fostra egna talanger till landslagsspelare och även ge dem möjligheten att spela utomlands som proffs.

Avslutningsvis, kan du tänka dig en roll inom Skuru Handboll i framtiden om dina övriga åtaganden tillåter?

– Absolut, säger Anna utan att tveka.