På planen är handboll en lek. Även på elitnivå. Det gör den lätt att kommentera. Tränare och spelare analyserar och gör sitt bästa för att svara på frågor. Det går upp och det går ner. Man ”får träff” och ”står bra bakåt”. Eller inte.
Utanför planen är handboll på allvar. Då är det inte förbundets regelbok som styr och pipan som bestämmer utan kollektivavtal och arbetsrätt som gäller. Klubbarna är arbetsgivare. Spelare, tränare och sportchefer är arbetstagare. Så ser det ut i svensk handboll sedan snart ett decennium tillbaka. Det är väldigt bra.
När Handbollskanalen ”möts av tystnad” är det inte ett utslag av ”dubbelmoral” från Skurus sida. Det handlar om en respekt för allvaret. Lika självklart som det är att kommentera en vinst eller förlust – leken. Lika självklart är det att inte kommentera pågående personalärenden. Trots att omvärlden tycker det är kittlande, vädrar konflikt och riktar nyfikna blickar mot de inblandade.
I de svenska högstaligorna finns inga proffsklubbar. Däremot finns det allt fler klubbar som försöker jobba så professionellt som möjligt. Även om man vilar tungt på ideella krafter för att verksamheten ska gå runt. Borta är servettavtal och svarta löner. I stället är det alltså kollektivavtal, systematiskt arbetsmiljöarbete och hållbarhetsperspektiv som dominerar klubbarnas försök att skapa drägliga arbetsvillkor samtidigt som man erbjuder de aktiva sportslig utveckling och publiken underhållning.
Skuru IK Handboll tillhör denna skara. Det har vi gjort så länge jag varit ordförande och haft förmånen att gå i täten för ett gäng värderingssäkra och kompetenta ledamöter i styrelse och damelitkommitté.
Vad gäller arbetsmiljön i Skurus damlag så har den fått uppmärksamhet till följd av Rebecca Nilssons beslut att tills vidare avstå spel med hänvisning till just brister i densamma. Låt mig återkomma till det beslutet men först säga något om vilket arbete som görs hos oss.
Till Handbollskanalens stora förtret är det få av spelarna i Skurus damlag som fyllt i deras så kallade Report Cards – en enkätundersökning som man genomfört de senaste tre åren i ett försök att vara ett ”verktyg för spelarna”. Varför det är så vet jag inte. Det är upp till spelarna själva. Det är de som fått frågan. Inte klubb eller tränare.
Däremot vet jag att dessa Report Cards är undermåliga för oss som arbetsgivare i syfte att utvärdera vårt damlags arbetsmiljö och hur den kan förbättras om den uppvisar brister. Det var också spelarnas uppfattning och det var på deras initiativ som vi började med egna undersökningar för två år sedan. Svarsfrekvensen på dessa spelarinitierade enkäter är 100 procent.
Sammanställningen av utvärderingen presenteras för spelarna, damelitkommittén, styrelsen och ledarna kring damlaget. Förbättringsmöjligheter identifieras och åtgärder vidtas även om resultaten på totalen varit överväldigande positiva. Det stavas systematiskt arbetsmiljöarbete. Till detta kommer självfallet individuella (medarbetar)samtal med alla spelare. Det är på allvar och en följd av att vi skriver kollektivavtal med spelarna. Bakom detta står arbetsmarknadens parter.
Men det är ju inte för att höra mig föreläsa om den svenska modellen på arbetsmarknaden som du läser den här texten. Eller hur? Du gör det för att jag trots allt kanske berättar varför Rebecca Nilsson inte vill spela i damlaget just nu. Men det kommer alltså inte att hända. Helt enkelt därför att det inte tillhör leken utan allvaret. Det är att förstå sin roll som arbetsgivare. Det gör jag. Precis som Rebecca Nilsson är klar över sin roll som arbetstagare.
Uppenbart är vi inte överens i allt – i alla fall inte om hur de risker Rebecca Nilsson upplever kan och ska hanteras. Där har hon en uppfattning och klubben en annan. Det är vi överens om. Liksom att vi vill försöka bli det – eftersom vi är överens om mycket annat. Det är det vi jobbar på just nu. Tids nog finns svar och facit. Då kommer du, medlem eller inte, att kunna läsa om utgången av den process vi är inne i och varför det blev som det blev – till exempel här på vår egen webb.
Det är genom att agera så här Skuru IK Handboll tillvaratar sina medlemmars intressen. Av en klubb som driver en elitverksamhet har medlemmarna rätt att kräva seriöst arbetsgivarskap. De har också verktygen för att utkräva ansvar. Så fungerar föreningsdemokratin.
Jonas Johansson
Ordförande Skuru IK Handboll