Simon Dahlström är ett nytt spännande tränarnamn i Skuru IK inför den här säsongen. Värmlandsfödde Simon har fått den spännande rollen som assisterande tränare för Skurus juniortrupp och Nacka HK.
Det är hög tid att vi nu presenterar honom lite närmare här på vår webbplats.
Simon Dahlström är handbollsuppfostrad i Karlstadsklubbarna Skåre HK och IF Hellton. Intresset för sporten var så stort att valet av NIU (Nationell Godkänd Idrottsutbildning) i Karlstad var givet. Karriären som handbollsspelare fick dock avbrytas på grund av långdragna skador och i stället blev det fokus på tränarkarriären.
Nu har Simon lämnat Värmland och flyttat till Stockholm. Tanken var att ta en paus från handbollen och primärt satsa på en civil karriär. Men ödet ville annorlunda…
– Via lite omvägar och kontakter inom handbollen fick jag kontakt med Peo Hammarström från Skurus damelitkommitté. Han hade fått nys om mig och hörde av sig redan innan jag ens hade flyttat till Stockholm. Sedan gick det snabbt och jag fick det fina uppdraget att vara assisterande tränare till Oliver Ischt för den träningsgrupp som består av Skurus juniorer och Nacka HK, berättar Simon Dalström.
– Och det är inget jag ångar att jag tackade ja till!
Stark träningskultur
Tillsammans med Oliver leder Simon bland annat juniorlaget i USM och Nacka HK i division 1. Juniorlaget är klart för steg 3 i USM som spelas i januari och Nacka HK parkerar för närvarande på en sjunde plats i division 1.
Vad har du fått för uppfattning om Skuru så här långt?
– Skuru är en klubb som har en väldigt stark träningskultur. Vad jag upplever så har killar och tjejer redan i unga år lärt sig att träna mycket, såväl fysiskt som handbollsmässigt. Att lära sig att träna är nödvändigt för att må bra, prestera bra och åstadkomma mål. Med andra ord, Skuru är en klubb som vill framåt!
För mig är det viktigt att spelarna får utrymme att utveckla sina egna kompetenser och spelstilar och just det försöker jag få in i träningen och matchningen.
Simon har redan hunnit samla på sig såväl handbollsutbildningar som tränarmeriter. Fyra av sex tränarutbildningar som finns på nationell nivå har genomförts. Vår nye och ambitiöse tränare har dessutom haft förtroendet att vara assisterande tränare för Handboll Väst, flickor födda 2007, under Sverigecupen 2022.
Vad är din syn på handbollen utifrån ditt tränarskap?
– Handboll för mig är så otroligt roligt tack vare av komplexiteten. Det finns så otroligt många olika sätt att spela handboll på, och så ska det vara. För mig är det viktigt att spelarna får utrymme att utveckla sina egna kompetenser och spelstilar och just det försöker jag få in i träningen och matchningen. Varför? Jo, det öppnar upp för nyfikenhet, nya sätt att lösa handbollsproblem och en handbollsglädje för att vara unik och väldigt bra på det man gör. Då driver man utveckling, berättar Simon entusiastiskt.
Gemenskap betyder mycket
När vi frågar Simon vad han har som mål som tränare nämner han lite mer mjuka delar.
– Egentligen har jag inte haft något handbollsmässigt mål som tränare. Däremot är jag tränare för att utveckla mina egna ledarkunskaper och bidra till en gemenskap som betytt så mycket för mig själv som handbollsspelare.
Vi avslutar intervjun med Simon med att fråga om Nackas chanser i division 1 och juniorernas möjligheter i USM.
– Nacka tror jag har goda chanser att nå en bra placering i division 1. AIK ser dock starkt ut som obesegrad serieledare. Det är en väldigt jämn serie, men jag tror att Nacka placerar sig bland de fem bästa i slutänden.
– När det kommer till juniorerna och USM så hoppas och tror jag att vi kan ta en plats i finalspelet. Många av Skuruspelarna har varit där tidigare, men ingen kan leva på gamla meriter. Jobbet måste göras och det är vi alla medvetna om i truppen, avslutar Simon Dahlström.
Fakta om Simon Dahlström:
Ålder: 24 år
Bor: Stora Essingen
Familj: Sambo och fyra syskon
Sysselsättning: Trainee på Inera AB, ett IT-bolag
Utbildning: Civilingenjör inom Industriell ekonomi
Roligaste handbollsminne: Partille Cup 2017 med Skåre P99. En magisk turnering och det sista äventyret med mitt lag.
Foto toppbild: Matthew Tipple