Efter att Skuru IK Handboll i rask följd nu presenterat fem förlängningar avslutar klubben med ett efterlängtat besked. Årets mest värdefulla spelare i SHE, tillika årets vänsternia, Ulrika Olsson har gett klartecken för ett år till i grönvitt. Efter att säsongen som varit ha visat publik och motståndare att gammal är äldst, hoppade Ulrika ut med brutet ben strax före att slutspelet skulle ha startat. Men nu är hon alltså tillbaka! Det blir Ulrikas elfte år på elitnivå. Efter moderklubben Skogås HK har hon spelat för GT–76 Söder, IFK Tumba, Spårvägens HF och norska Vipers.
Hur känns det efter att ha förlängt kontraktet med Skuru?
–Just nu känns det skönt. Det var en lång process, och mycket osäkerhet involverat. Men jag känner att jag har det i mig att bidra en säsong till på alla sätt och vis, och är taggad på att dra igång igen.
Vad är det som gör det lätt att fortsätta?
–Vet inte om jag skulle säga att det var lätt, för min del så är valet om jag ska spela handboll inte bara taget efter hur kul jag tycker idrotten är, eller hur mycket jag älskar tjejerna, det handlar om helhetsaspekten. Att sluta säsongen med en skada och lägga den energi som behövs för att komma tillbaka, samtidigt som man ska balansera livet gör att det krävs ganska mycket eftertanke från min sida. Men att jag ändå landar i att jag ska fortsätta handlar om saker som ibland är svåra att förklara för de som inte är med i omklädningsrummet eller står bredvid en på banan.
Hur går rehabiliteringen?
–Gipset är borta och kryckorna är kastade!! Också duschpallen jag fick för att kunna sitta ned och duscha, haha. Så jag får väl säga att det går bra. Stressar inte, just nu har jag lyxen att sikta mot att inte behöva tejpa fast kroppsdelarna innan första matchen åtminstone!
När räknar du med att vara helt återställd och tillbaka i träning?
–Tillbaka i handbollsträning är jag nog först efter sommaren.
Du hade ju redan tvingats bort från slutspelet på grund av skadan. Sedan blev det inte något slutspel alls. Hur har det känts?
–Svårt att sätta ett slutspel i kontext till allt som händer runtom i världen just nu. Av egoistiska skäl var det ju skönt att man “inte missade något”, men samtidigt så hade jag unnat resten av laget och alla andra spelare att få ett slutspel. Det är bland de roligaste upplevelserna vi har, och vi har inte allt för många år där man får leka boll – så i det stora hela är det bara tråkigt att det blev inställt. Om än rimligt.
Efter att säsongen spelats färdigt så valdes du både till bästa vänsternia och till ligans mest värdefulla spelare (MVP). Hur kändes det?
–Jag vet att det finns en förväntning om att man ska vara väldigt glad över individuella priser, men för mig, och speciellt under den perioden, kändes det rätt meningslöst. Det var ju inte det som motiverat mig, det är inte det som är mitt end-game eller mål. Jag har väl helt enkelt blivit så gammal att jag tycker om julafton mer för middagen och sällskapet än paketen.
När du tittar på laget som helhet, vad ger du er för chanser att hävda er säsongen 2020/21?
–Jag tycker det ska bli spännande att se vad vi har att komma med under nästa säsong. En lång försäsong, där en del lag i serien stärker upp och vi tappar en stor del erfarenhet. Jag ger oss sämre chanser än vad vi haft de tre åren innan baserat på hur det ser ut just nu. Men – det går fort i hockey – jag tror att får vi ihop det kan vi fortfarande vara med och utmana i toppen.
Det är en längre försäsong än du är van vid. Har du problem att motivera dig?
–Haha nej, inte direkt. På så sätt kan nog en skada kanske snarare hjälpa än stjälpa. Jag ser fram emot att kunna springa och spela som vanligt, och innan jag är där har nog stor del av försäsongen gått. Dessutom under rådande omständigheter så vill man ju inget hellre än att ha något att sysselsätta sig med.
Text: Jonas Johansson
Foto: Anders Johnson