Hon har en gedigen bakgrund inom viktiga samhällsfrågor, såsom människorättsaktivism, feminism, civilkurage, jämställdhet, hbtq-frågor, rasism och mänskliga rättigheter. Hon har över 200 000 följare på sitt Instagram-konto Assholeonline och är TV-kändis från bland annat Let’s Dance och Superstars. Och hon har även en gedigen Handbollskarriär i Skuru IK i bagaget.
Skurus webbteam har träffat Linnéa Claeson (32) och fått en trevlig pratstund med henne där hon berättar om sin tid som handbollsspelare, sitt gedigna arbete med mänskliga rättigheter samt kändislivet.
Men låt oss börja med din handbollskarriär, du är skolad i NKIK (Norrköping) och Hellton i Karlstad, men kom till Skuru 2009 som 17-åring. Vad fick dig att ta det steget?
– Jag hade drömmar om att spela i högsta serien, spela i blågult och bli handbollsproffs i Danmark. Vid den här tiden blev jag antagen till handbollsgymnasiet i Göteborg och hade erbjudits ett kontrakt i Sävehof. Samtidigt hade jag också fått frågan från Skuru och blev antagen till handbollsgymnasiet VITTRA i Stockholm. Jag fick helt enkelt välja mellan Stockholm och Göteborg. Skuru eller Sävehof…
Och det blev Skuru?
– Ja, jag är så glad för att jag valde Skuru och är så tacksam för alla fantastiska människor jag träffat i Nacka Bollhall! Jag är övertygad om att det var miljön med så många ambitiösa, talangfulla spelare som alltid gav allt som utvecklade mig så att jag kunde nå min proffsdröm och som gjorde att vi i Skuru var så bra som vi var.
Du spelade i Skuru fram till säsongen 2016/2017. Vad minns du mest och bäst från den tiden?
– För mig är det verkligen tjejerna i laget som framträder starkast när jag känner Skuruhjärtat slå. Skratten i spelbussen, stämningen på uppvärmningen, trängseln i omklädningsrummet, krigandet i med- och motvind och känslan av att springa hem med armarna i luften tillsammans efter att vi rullat ut ett lag och en kantspelare till sist hoppat in och satt dit den!
Vad kul vi hade! Vad bra vi var!
– De där stunderna kan jag känna i hela kroppen! Mållåtarna och hejaklacken med Ingela (Wallin) i täten. Tatti (Henryson), Johan (Östlund) och Elisabeth (Westberg) som var våra ambitiösa, tålmodiga och kärleksfulla lagledare år efter år. Jag minns de stora drömmarna om guldet. De tidiga morgnarna på gymmet. Fokuset på timeouterna och känslan av att backa varandra under matchernas gång. Det är så mycket fantastiska känslor som väcks vid dessa minnen. Den speciella doften i Nacka bollhall, de viktiga matcherna i Eriksdalshallen, och äventyren vi hade i Europacupen. Vad kul vi hade! Vad bra vi var!
– Jag är enormt tacksam över tiden i Skuru och till varenda en som var med och bidrog till den tiden tillsammans med mig och oss. Några av tusentals minnen som kommer upp precis nu är Lina Hawias intervjun när vi går till SM-final första gången och hon är så exalterad att hon svär säkert tio gånger i TV. Tvillingarna Peterssons skratt, Hanna Åhléns, Jenny Södréns och mitt rumphörn i omklädningsrummet där vi både satt och stod på varandra, Nathalie Hagmans tryck i skottet, Hanna Hellströms fina personlighet, Carin Strömberg ledaranda, Brorssons, Lollo och Bodils sköna tugg i målet, Systrarna Westbergs ambitioner, Sandra Wredes mod, Emma Hawias outtröttliga kämpaglöd och Johanna Hellgren som stod upp på bänken och hejade på laget när vi låg under med tio. Fantastiska atleter, fantastiska människor!
Läs mer:
- Emelie och Johanna Westberg är tvillingarna som gjorde stort avtryck i Skuru under sina 16 år i klubben. (skuruhandboll.se)
- Carin Strömberg – Skuruprofilen bakom C8 Handbollscamp – (skuruhandboll.se)
– Jag är stolt och glad över den tiden och de prestationerna vi gjorde tillsammans som tog oss till SM-final år efter år. Men tyvärr var Sävehof för starkt, vi förlorade mot dem i varje SM-final under min tid. Men jag tycker vi visade ett oerhört pannben och en förmåga att som lag aldrig ge upp!
Två VM-guld
Under din period i Skuru hann du även med att vinna två VM-guld med U-landslaget, för U18 och U20, våra första mästerskapsguld på damsidan. Det måste ha varit stort?
– Det är såklart några av de starkaste minnena jag har. Första gången vi blev världsmästare var 2010 i Dominikanska Republiken där vi var totala underdogs. Men vi hittade en fantastisk form! Finalen spelade vi mot Norge och jag minns att det var nästan 40 grader varmt i hallen och klistret smälte i händerna. Jag lyckades göra sex mål och jag minns att jag kände mig så glad och stolt efter matchen både över mig själv och hela vårt lag!
– Det andra VM-guldet tog vi i Tjeckien. Det var en mycket tuffare resa men till slut stod vi som segrare efter att ha besegrat Frankrike i finalen. Jag var så imponerad av hur mentalt starka vi var som orkade hålla för det trycket, för det var inte många som trodde på oss då – men vi klarade det igen!
En ynnest att få vara proffs
Men sedan lämnade du Skuru 2017 för proffslivet i Danmark och ett av dina delmål var uppfyllt. Berätta!
– Att bli proffs i Danmark var min stora barndomsdröm. Att få det där samtalet man drömt om och tränat för i femton år vad helt otroligt. Det kom helt rätt i tiden och jag flyttade till Jylland efter tre raka SM-finaler med Skuru.
– Jag hamnade i Ringkøbing som var en otroligt liten söt pittoresk fiskeby vid havet på Jylland. Där trivdes jag väldigt bra bland kullerstenen, klätterrosorna och hästhagarna.
– Det var en ynnest att som proffs få känna på farten och hårdheten varje match och träning och jag utvecklades mycket under min tid där. Jag är väldigt glad för den tiden och minns det som ett magiskt kapitel. Jag fick spela internationellt igen där handbollen var snabbare, elakare och med mer finess.
Civila karriären tog över
Efter ett år i Danmark flyttade du hem igen och avslutade handbollskarriären och satsade på din civila karriär. Men skulle du kunna tänka dig att ha någon annan roll inom handbollen i framtiden? I så fall vilken?
– Jag tycker handboll är världens roligaste sport och jag är inte främmande för att vara ledare i framtiden. Jag är personlig tränare idag och har alltid varit förtjust i fysträning så det hade också varit roligt när jag bor mer i Sverige och inte reser lika mycket med mitt arbete.
– Dessutom är jag väldigt engagerad i barn och ungdomar i allmänhet, att hoppa in och gästträna eller leda i ungdomslagen skulle jag tycka vore jätteroligt.
Följer du Skuru något idag?
– Jag håller koll på både Skuru här hemma och på mina före detta lagkompisar som fortfarande är proffs utomlands. Madeleine Östlund är min bästa vän och har varit proffs i många år nu, just nu spelar hon i Tyskland. Jag hejar alltid extra på de Skurutjejer som går hela vägen upp till A-laget och givetvis även för de som tar plats i landslaget. Men Skuruhjärtat kommer först och blågult sen. Jag ser fram emot att komma till Bollhallen och se fler matcher med Skuru.
Superstars gav vänner för livet
Vi har under våren sett dig i Superstars på Discovery, hur var det att vara med där?
– Att spela in Superstars var bland de roligaste uppdragen jag haft. Kanske ännu roligare än Let’s Dance till och med! Det var så unikt att få bo tillsammans så länge med ikoner inom olika idrotter och jag fick vänner för livet.
Var det något som hände under Superstars som vi TV-tittare inte fick se, men som du vill dela med dig av?
– Det som tittarna kanske inte såg var att vi alla kom fram till att lagtävlingarna var roligast för vi började tycka mycket om att hänga med varandra. Vi sa till och med att vi hellre hade tävlat i ett stort lag tillsammans bara mot några andra, för vi ville inte slå ut varandra. Det var riktigt fint faktiskt! Vi blev en liten Superstarsfamilj och har träffats efter programmet och ätit middagar, varit på teater, bio, och festat tillsammans. Varje måndagskväll efter att programmet sänds har vi ett videomöte, så vi pratar fortfarande varje vecka!
I Superstars såg vi att du var superstark i många grenar… och hade kvar din vinnarskalle. Hur tränar du idag?
– Ja, pannbenet är kvar! Jag tränar faktiskt ungefär lika mycket fortfarande som när jag var aktiv. Jag har alltid tyckt fysträningen är roligt! Det kan bli två pass om dagen, morgonträningar på gymmet innan jobbet och intervaller i minusgrader under vintern. Jag har alltid varit motiverad att slå mina egna rekord och tävla mot mig själv. Jag har lyckats slå en del personliga rekord utifrån formen jag hade som proffsspelare och det känns coolt.
– Idag blir det mycket tung styrketräning, löpintervaller och assault bike (en form av motionscykel). Kroppen tog ju mycket stryk av att vara handbollsspelare så jag gör också rörlighersträning regelbundet för att hålla gamla skador i någorlunda skick.
Vill åstadkomma skillnad
Nu till ditt arbete med samhällsfrågorna du brinner för. Var ligger ditt engagemang i dessa frågor idag?
– Jag har arbetat hårt i många år nu för att försöka åstadkomma någon slags skillnad och bidra i det offentliga samtalet om mänskliga rättigheter. Idag skulle jag säga att jag parallellt arbetar med både ett strukturellt och individuellt fokus. Jag opinionsbildar och engagerar mig i lagstiftning, prejudicerande domslut och normerande ämnen för att skapa positiv förändring på sikt för så många som möjligt. Det här är arbete som kräver mycket tålamod och min juristexamen spelar stor roll in här för att kunna förstå vad som är realistiska vägar framåt.
– Gällande det som jag kallar att engagera mig på individuell nivå så är det inte processer som berör i stort, men som kan betyda hela världen för en människa. Att på ett mer akut sätt finnas för någon i en utsatt situation som behöver hjälp. Det rör sig tyvärr ofta om ett barn som skriver till mig att barnet är utsatt för mobbning, våld i hemmet, har självmordstankar, självskadar eller blivit utsatt för sexuella övergrepp. I detta läge är det oftast bara till mig som barnet har berättat det här för och jag tar det ansvaret på väldigt stort allvar och försöker slussa barnet till rätt och hållbart stöd samt följer upp hur det går lång tid efter vår första kontakt.
Svårt att vänja sig vid hat och hot
– Det här är ju såklart inget betalt arbete utan det är bara något som jag känner är djupt meningsfullt att lägga min tid på. Det kan vara vuxna också som vänder sig med svåra frågor eller personliga berättelser om utsatthet där de kan behöva samtalsstöd eller akut hjälp. Jag lägger mycket av mitt fokus på att försöka göra något för dessa personer. Ofta kan det handla om att man kanske bara behöver en vän som lyssnar och tror på det man berättar.
Med kändisskapet och att du utryckt dig så öppet i vissa frågor har ju såklart sina baksidor när det kommer till hat och hot…
– Ja, det har varit fruktansvärt svårt att vänja mig vid den mängden hat och hot det inneburit att uttrycka mig offentligt om åsikter kring mänskliga rättigheter, jämlikhet och demokrati. Jag har blivit utsatt för många hemskheter och några situationer som känts riktigt farliga. Alla fall som har gått till en rättegång har lett till fällande domar, vilket varit skönt att känna att man inte står helt maktlös inför mordhot, kidnappningsförsök, våldtäktshot och så vidare.
Har du något nytt spännande projekt på gång du vill nämna?
– Jodå, jag har fortsatt många bollar i luften samtidigt, så det är tur att jag spelat handboll (skratt). Jag kommer att göra mer TV och fortsätta stå på scen mycket framöver med föreläsningar vilket jag tycker är väldigt roligt och spännande.
– Jag skriver mycket just nu och ser fram emot att kunna visa mer av det snart.
– I ett av mina ideella projekt med kvinnorättsorganisationen Kvinna till Kvinna kommer jag exempelvis arbeta under våren med att lyfta kvinnors rättigheter med fokus på våldtäkter som vapen i krig.
– Men något som känns väldigt nytt, hedrande och speciellt för mig är att jag blivit uttagen till Europaparlamentets European Leadership Academy. Det kommer innebära lite mer tid i Bryssel och även ett ökat fokus på opinionsbildning rörande det kommande EU-valet och att bevara fred och demokratin i Sverige och i Europa.
Fakta om Linnéa:
Bor: Stockholm är min bas, men jag reser mycket med mitt jobb så jag bor mest i en väska.
Sysselsättning: Jurist, människorättsförsvarare, programledare, TV-personlighet, föreläsare och konsult
Utbildning: Juristprogrammet, jurkand på Stockholms Universitet
Klubbar: Norrköpings Kvinnliga IK, IF Hellton, Skuru IK och Ringkøbing Håndbold
Främsta spelarmeriter: 102 matcher i högsta ligan med Skuru (168 mål), tre SM-finaler med Skuru, 59 U-landskamper (174 mål), VM-guld för U-landslag 2010 och 2012.
Fem snabba
Bästa spelare du spelat med? Carin Strömberg
Bästa spelare du mött? Bella Gulldén
Bästa handbollsminne? Första VM-guldet med U-landslaget
Spelare du såg upp till som liten? Linnéa Torstenson och Nikola Karabatić
Bästa tränare du haft? Anders Skogäng i Skuru
Foto toppbild: Erik Simander / BILDBYRÅN /
Bildtext: Linnéa Claeson jublar under semifinal 2 i SM-slutspelet i handboll mellan Skuru och VästeråsIrsta 2016.