Eva Westphal är en av få spelare i landet med den unika meritlistan bestående av SM-guld i alla åldersklasser i sin moderklubb. USM-guld för F14 (hette ICA-cupen på den tiden), F16 (Flick-SM) och F18 (Junior-SM), SM-guld utomhus 1998, SM-guld 2004 och 2005. Allt i den grönvita Skurudräkten. Lägg därtill segrar i Partille Cup och vi har en av Skurus mest meriterade spelare genom tiderna på klubbnivå.
Skuruprofilen Eva Westphal (46 år) är idag tränare för F18 och P14 i Skuru. Den vindsnabba forna vänstersexan kommer från en riktig handbollsfamilj. Pappa Leif var en ”stark man” i Skuru Handboll under 80- och 90-talet och låg tillsammans med en annan Skuruikon, John Jansson, bakom mycket av den värdegrund som Skuru står för än idag. Mamma Gigi var alltid med och tittade på matcherna och storasyster Anna spelade också handboll i klubben.
Och Eva kom inte undan, det blev självfallet handboll även för henne…
– Pappa hade hand om bollskolan och tränade min storasyster där, men han tog även med mig dit. På den vägen är det, berättar Eva (som hade efternamnet Carlsson på den tiden).
– Eftersom min pappa var så engagerad i Skuru och var en del av styrelsen i många år, är jag uppväxt med klubben och handbollen som en naturlig del av livet. Handbollen har alltid funnits där och varit en trygg plats där jag känt mig hemma, fortsätter Eva.
Satte laget före jaget
I ungdomsåren ingick Eva i en både stor och talangfull träningsgrupp som skördade stora framgångar, en av de mest lovande ålderskullar som Skuru haft.
Du spelade i flickor 78-laget som vann allt som gick att vinna på den tiden. Vad var det som var så speciellt med det laget?
– Det flesta av oss hade spelat ihop sedan bollskolan och uppåt 10 av oss spelade även fotboll i samma lag. Det gjorde att vi kände varandra väldigt bra så alla var trygga med varandra och gillade varandra trots våra fel och brister. Vi hade turen att ha välutbildade tränare i handboll som dessutom hade förmågan att lära ut och entusiasmera oss och som talade om för oss att alla spelare i laget var viktiga. Även föräldrarna umgicks med varandra, de tyckte nog det var lika kul som vi att åka på cup och få hänga tillsammans. Vi var ett mycket talangfullt lag med många skickliga spelare på alla positioner. Men alla satte laget framför jaget, det var otroligt inpräntat att vi gjorde allt tillsammans.
”Bästa dagen i mitt liv”
Många SM-guld i olika åldrar har det blivit. Vad minns du mest från dessa?
– Mitt första SM-guld med Skuru som senior 2004. Vi vann mot Team Eslöv med 3-1 i matcher. Den sista matchen i Nacka Bollhall gick till förlängning där vi till slut vann med 32–29. Jag fyllde år samma dag, så min 26:e födelsedag blev den bästa dag i mitt liv. Då hade jag vunnit alla SM-guld som går att vinna, dessutom med min moderklubb, berättar Eva.
– Sedan minns jag såklart med stor glädje SM-guldet året därpå när SM-finalen spelades i en match inför 11000 åskådare i Globen mot Skövde HF. En straffräddning i slutsekunden gav oss SM-guldet och vi alla landade i en TV-puckhög mitt på golvet.
Numera är Eva en omtyckt tränare i Skuru, en roll som hon från början inte trodde hon skulle ta sig an efter sin spelarkarriär.
– Efter min tid som spelare tog jag paus från handbollen under en period. Men suget efter handbollen blev stort efter några år och när jag blev introducerad på en träning med F98 var det kört, minns Eva.
Viktigt att ge alla chansen
Idag är Eva tränare för F18- och P14-lagen. Och hon är tydlig i sin filosofi när det gäller ungdomstränarskapet.
– Det är så viktigt att se alla spelare och ge dem chansen och möjligheten att nå sin fulla potential. Vi vet varken när barnen är små eller ungdomar vilka som blir bra som vuxna, vilka som hänger i och är träningsvilliga eller vilka som har potential att bli fantastiska ledare inom handbollen efter sin karriär, oavsett hur lång eller kort karriären är. Som ledare har jag möjlighet att bidra med att skapa en miljö som killarna och tjejerna vill stanna inom en lång tid framöver.
Kloka ord från en klok tränare!
– Men jag skulle vilja att fler killar provar på handboll i Skuru. Även om många pojkar börjar träna i ung ålder skulle jag vilja behålla killarna, både inom sporten och klubben längre. Med den nysatsning som inletts ser jag stora möjligheter till det. Det finns mycket potential i vår pojkverksamhet, menar Eva.
Skuruprofilen Eva Westphal har ett stort grönvitt hjärta och hon är en av många eldsjälar som finns i föreningen.
– Jag har upplevt många av de bästa stunderna i mitt liv tack vare handbollen i Skuru. Lagkamrater, resor, minnen, tränare och numera även spelare som jag själv har tränat har berikat mitt liv på ett sätt som jag är otroligt tacksam över och aldrig skulle vilja vara utan, avslutar Eva.
Fakta om Eva
Familj: Maken Andreas och två söner, Pontus och Simon (födda 2009 och 2012)
Bor: Nacka
Sysselsättning: Bibliotekarie på KTH
Utbildning: Politices magisterexamen i Statskunskap och magisterexamen i Biblioteks- och informationsvetenskap
Klubbar: Skuru IK och Team Skåne (under studietiden i Lund 1998-2001)
Spelarmeriter: USM-guld F14, F16 och F18, SM-guld utomhus 1998, SM-guld 2004 och 2005, 4 J-landskamper, 1U. 3 år i rad All Star team i USM F18 som vänsterkant.
Fem snabba
Bästa spelare du spelat med? Det blir en trio; Anna Rapp (Ljungdahl), Veronica Isaksson och Katarina Chrifi (Arfwidsson)
Bästa svenska spelare du mött? När jag spelade i Team Skåne och vi mötte ovan nämnda spelare i Skuru hade vi det jobbigt. Annars var Madeleine Gustafsson (Grundström) en landslagsmeriterad målvakt som tvingade mig att tänka till vid varje avslut.
Bästa handbollsminne? Det första senior-SM-guldet i Nacka Bollhall även om vinsten i Partille cup med F78 fortfarande känns magisk.
Spelare du såg upp till som liten? Som liten Lena Jansson och Catharina Wennberg (Råland) i Skurus damlag, men senare Nikolaj Jacobsen, vänstersexa i Danmark (numera förbundskapten i Danmark)
Bästa tränare du haft? Jan Lindén som tränade oss i F78 (artikelförfattaren rodnar…) lärde mig att tänka handboll och var skicklig både handbollsmässigt men också i att skapa/forma laget, ge oss ansvar och förtroende. Ola Månsson (numera tränare i H65 Höör), som tränade mig i Team Skåne, var otroligt noggrann när det gällde tekniska detaljer i mina avslut från kanten vilket utvecklade mig som vänstersexa enormt.
Foto toppbild: Joakim Lindgren
Bildtext: Eva Westphal är numera tränare för två lag i Skuru, F18 och P14.